Filmen er redigert, og han prøvde først å gå veien han kom i fra!

Filmen har mye visninger på Facebook og mye kommentarer; blant annet denne;

“Min första tanke är att jag med andan i halsen följer händelseförloppet och sätter mig in i situationen. Den känslan huvudpersonen måste ha känt bör ha varit hundrafalt min egen i trygghet bakom skärmen, även om jag ser de kalla fingrarna och ser hopplösheten. Känslan åtföljd av lättnad.

Sedan grubblar jag över varför han kliver rakt på vindbrunnen och sedan isdubbar sig genom den tydliga sprickan. Funderar först på om kameran ser mer än ögonen, men inser att trötthet och begynnande hypotermi förmodligen gör uppfattningsförmåga och beslut sämre.

Min nästa tanke är: Varför är man på isen själv, varför inte ut i ottan och in igen innan solen fått isen att ruttna, varför ingen ispik och känna hållbarhet med? Sedan grubblar jag på om flytoverall, flytväst el torrdräkt använts. Det såg inte ut så. Nästa tanke är att även jag när jag vinterpaddlar slänger av mig de vattentäta vantarna. Aldrig mer. De kan avgöra om händerna kan greppa.

Sedan landar jag i känslan av att känna igen känslan av att vilja ut i det fria, tänjer gränsen lite.

Summa summarum är filmen en viktig påminnelse och efter att ha suttit med andan i halsen kan jag nu andas ut då hans fys, pannben och isdubbar räddade honom.”

Denne gikk viralt også

Link til kort versjon inkl et intervju

Kategorier: Turskøyter

0 kommentarer

Legg igjen en kommentar

Avatar placeholder